Idag har jag varit utan interwebben i säkert tre veckor, men tack och lov har det återvänt hem. Underbart. De som hade det trådlösa nätverket kanske bara var på semester, de svinen. Men fy fan vad skönt det är att de kommit hem igen. Älskar trådlöst nätverksinnehavare- och haveri. Lovely. Plus att Easy Rider var nere med 99% när internet bara försvann, så nu har jag äntligen fått ner den sista procenten. Man ska glädjas åt det lilla.

Mr. sov över hos min pappa inatt, eftersom jag passat deras katt nu ett par dagar så tänkte jag att det kan väl inte skada att han sover över här. Hej, vi sover i pappas och hans frus säng, lyckligtvis kommer frugan inte hem förrän onsdag kväll. Helvete, tror du inte att hon kommer hem onsdag jävla morgon. Jag fick panik.

Samma kvinna som kallat mig Antikrist i tre, fyra år blev inte ens arg! Jag är ännu i grov chock, verkligen manisk chock. Och min pappa, vad i hela friden kommer han att säga? Jag har inte en aning.

Men vem fan bryr sig. Det är ett senare problem.

Mina aktuella problem ligger på is. Jag har kommit till den punkten då det har blivit så många problem och så konstigt stor mängd faktorer i livet som påverkas att jag bara ignorerar hela händelseförloppet och låter öppningarna gå mig förbi. Fantastiskt!

Självinsikt räcker liksom inte.